Oliver och fiskarna

Nu har vi dragit söderut och huserar för närvarande i Köping. Abbe sussar gott i sin resesäng och vi ligger och "lyssnar" på fotbollsmatchen med varsin iDevise (iPhone och iPad). Imorgon bär det av vidare till Göteborg.

Det går hyfsat att köra med Albert men han har fått för sig att han har svårt att somna i bilen, det går alltså bra så länge han är pigg eller sover, men svårast är det då han är för trött för att vara glad men inte tillräckligt trött för att kunna somna. Han eldar upp sig och blir bara mer och mer förbannad och har därmed också svårare att somna. Därför lystrar han då och då till namnet Argbert Gormgren :-)

Det har vi haft :)

Albert ÄLSKAR att hoppa. Helst i mammas famn. Och igår då vi var och hälsade på i Luleå upptäckte han hur kul det var att hoppa framför en spegel!

Alberts sovtider är fortfarande kaos, somnar för sent och sover därmed för länge på morgonen. Men det känns ändå om att något har förändrats. För ett par nätter sedan blev jag trött på att försöka amma honom när han skruvade sig som en mask. Så jag la honom i spjälsängen där han låg och jollrade en stund, sen blev det tyst. Han hade somnat helt på egen hand! Det har inte hänt på nån månad. Två eller tre dagar senare fick jag honom att somna om utan tisse då han vaknat till en stund efter läggningstiden. Lite sång och buff på rumpan gjorde susen, det kändes som en seger!

En annan seger i kväll var att han tog tutten och sög på den i säkert 2-3 minuter innan han kom på att han kunde plocka ut det och leka med den istället :)

Just nu känns det som att allt är kaos! Ingen rutin sitter förutom gröt kl 19. Jag vet varken ut eller in när det gäller det mesta. Å ena sidan ska man göra si, å andra sidan ska man göra så (förstagångsföräldrar, känner ni igen er?).

Jag försöker köra på min egna metod LPK-metoden (Lita På Känslan), men det kommer mycket influenser utifrån och i och med att nästan inget är direkt fel blir det svårare och svårare att sålla informationen. Just nu känns det som att jag gör allting "fel" fast jag innerst inne vet att så icke är fallet.

Dessutom började det precis regna när vi skulle gå ut en sväng, då blev jag lack! Det var länge sedan vi hade en dag då allt flyter.

Nu har vi kört med kvällsgröt i en vecka så det känns på sin plats med en liten uppdatering.

Det jag tycker har blivit bättre är att han sover längre stunder från kl 23, men fram tills dess sover han mkt oroligt. Inatt tror jag bara jag ammade en eller två gånger ( förutom på kvällen) och då hade han slukat hela grötportionen. Största effekten har nog varit att jag känner mig lugnare då jag vet att han har annat i magen som mättar gott.

På BVC tyckte man att vi kunde börja med småportioner redan nu eftersom att jag, citat: "inte längre helammar". Jag blev lite chockad av påståendet, hade inte tänkt på det så. Sen kände jag mig lite skamsen och fick lite ångest. Dels för att jag i början tyckte det var så jobbigt med amningen att jag inte ville amma en dag längre än tills då Albert blev 6 månader, men jag tänkte i alla fall helamma så länge men nu blev det inte så och det är ju sååååå viktigt att man helammar till 6 månader. Nu tycker jag det är ganska mysigt.

Sen insåg jag igen att min lillkille håller på att bli stor och snart kommer jag kunna låta andra sköta matningen och det gav lite ångest (inte för Hannes för det blir bara kul, men snart kan vi börja ha barnvakt... Hjälp!). Barnvakteriet får vi nog ta successivt, för min skull.

Men som sköterskan sa, han är en riktigt stor kille och han kan mycket väl behöva lite extra mat i magen. Nu väger han 8,9 kg och är 67 cm lång, så ja, han är riktigt stor :)

Vi firar 5 år i dag!! Dagen till ära har vi ätit pizza och druckit vinet som producerats av hotellet vi bodde på i Italien för lite mer än ett år sedan.

5 år och det känns som det var nyss vi träffades <3

Oliver må vara ruggigt dryg men han är i alla fall snäll. Albert har kommit på att man även kan greppa om katten då han kommer nära. Så idag när Olle var på myshumör passade Abbe på att grabba tag, först i pälsen och sen i örat. Oliver brydde sig inte men jag försökte så snabbt som möjligt bända loss Albert från honom. Massa kärlek till våran tok-katta.

Kommer på mig själv med att försöka hitta den perfekta dagrutinen för att få Albert att somna för natten i lagom tid. Hittills har inget spelat någon roll, lägga honom tidigare, senare, försöka få honom att somna i egen säng, amma honom hela kvällen.

Nu ska jag försöka sluta läsa och lyssna på råd hit och dit och istället lyssna på mitt barn och göra det som fungerar för honom. Attatchment parenting är något jag varit nyfiken på ett tag, men istället för att anamma det från första början har jag i vissa fall agerat utifrån vad jag trott att alla andra tycker är rätt.

Istället för att göra en kamp av nattningen så ska jag bara låta det vara vad det är just nu och se till Alberts och mitt bästa. Han verkar ha ett stort behov av närhet just nu och då ska han få det så mycket jag kan ge det, sen att jag inte kan vara nära exakt varje sekund och minut är en annan sak. Närhet ger trygga barn, det är vad jag tror. Blir något en dålig vana som någon av oss inte mår bra av, då får vi försöka bryta den. Just nu tänker jag inte bekymra mig över det.

Om en vecka återkommer jag med en rapport om hur kvällsgröten fungerar. Hittills har det inte gjort någon skillnad för Albert som det verkar, han är fortfarande svår att lägga och sover oroligt. Tror den största skillnad har skett för mig, nu kan jag slappna av då jag vet att han i alla fall inte är hungrig. Eller jag tror i alla fall inte det. Att han vill äta på mig är nog mer en fråga om trygghet, kanske han behöver mer av det just nu.

Gröten gjorde kanske inte Abbe så trött, men desto mer akrobatisk.

Gröt var gott tycker Albert, en liten stund i alla fall.

Det blev ingen gröt ikväll. Den är inhandlad och står redo på micron, men tokfransen väljer då att somna innan vi hunnit fixa i ordning. Inte sover han gott men tillräckligt bra för att det inte ska vara värt att plocka upp honom och börja trycka i honom gröt. Vi får försöka imorgon istället.

På BVC tyckte man väl kanske att det var bäst att vänta med gröt några veckor till, om man nu vill vara helt säker på att kunna fortsätta amma. Men som en av tjejerna sa, man ska ju orka med själv också. Och det är det jag känner att jag snart inte gör, börjar vara riktigt sliten och trött. Hannes och Oliver får lida av mitt dåliga humör och dagarna känns som en kamp ibland. Sen kanske sovsvårigheterna beror på något annat men då har vi iaf testat med gröt.

Ikväll har Abbe boy rullat från rygg till mage! Halleluja!