Oliver och fiskarna

Idag är det den 28:e November. Vet ni vad det betyder? Två månader kvar till BF!!!!!!

Det betyder alltså att det är max 11-12 veckor kvar innan vi blir föräldrar. Helt sjukt ju! Mest troligt blir det kortare tid än så, hoppas jag iaf. Vill helst inte gå mer än 1 vecka över tiden.

Bebban är ju bara för rolig ibland. Enligt Pampers gravidkalender ska bebisen nu börja vända sig med huvudet neråt. Våran groda är nog påväg åt det hållet men just nu tror jag att h*n ligger på tvären. I helgen har jag nämligen blivit kittlad i midjan på båda sidorna samtidigt, känns som att jag blir tåkittlad i ena sidan och buffad på andra sidan. Ett tu tre har jag en fot uppe i revbenen och det ser ut som att jag har en liten alien i magen ibland då h*n rör på sig, vilket är relativt ofta.

Från en sak till en annan, plus en liten note to self. den 12:e december börjar teen mom med mammorna från första säsongen... min måndagar är räddade! Halleluja!

I natt drömmade jag för första gången att grodan var en liten tös! Det var dock inte en alltför vacker dröm och jag kopplar ihop den lite med inlägget från gårdagen, det här med rädslan att inte kunna släppa jobbet...

Jag drömde att jag fött barn, en flicka och allt hade gått bra. Det var bara det att jag dagen efter födseln var "tvungen" att vara med på en konferens som jag också for på. Väl där fick jag panik, herregud vem ger vårt barn mat? Vem tar hand om henne? Så jag spurtade tillbaka till sjukhuset, som var helt enormt, och sprang runt i korridorerna för att hitta till BB medan paniken steg. Tillsist hittade jag rätt och Hannes satt och matade henne, Tove hette hon föressten vilket är lustigt då det är ett namn som vi aldrig ens haft som alternativ. Det läskiga var att ungen såg ut som en vuxen i ansiktet och hade tänder och kunde prata... freaky!

Ligger i soffan, försöker andas och ser på 16 and pregnant, glädjer mig åt att jag är 28 and pregnant.

Ibland när jag har ätit får inte magen plats i skinnet och allt trycker på lungorna. Satte mig upp och nu går det bättre :)

Det börjar bli mer och mer stress på jobbet nu, vilket än så länge känns ganska kul även om det inte är 100% under kontroll. Det har slutat kännas skönt att gå på mammaledighet, är rädd att jag inte ska kunna släppa jobbet och fokusera på det jag ska. En kollega verkade anta att jag skulle vara med på ankomsterna som är en vecka innan BF, men det vill jag verkligen inte, tänkte ju gå på ledighet en vecka innan. Det beror ju mycket på pendlingen, känns inte bra att pusha sig för mycket precis innan för jag tror det kommer bli dåligt för mig. Vill ha en viss tid på mig att förbereda mig mentalt men även få ordning hemma så vi kan känna oss redo att ta emot en liten kotte. Hade vi bott i Umeå hade det varit en annan sak för då hade jag haft mer tid för sånt. Sen vet man ju aldrig när bebben verkligen kommer, finns ju ingen inbyggd timer direkt.

Det är väl bra att man har ett jobb man är engagerad i men inte när man slutar känna skillnaden på vad som verkligen betyder något och vad som betyder mycket mindre. Både jag och Hannes börjar vara sugna på att flytta tillbaka till Umeå. Finns många fördelar med Skellefteå men jag tror att vi i längden blir lyckligare i Umeå där vi har majoriteten av vårt umgänge. Det kommer att ordna sig med jobb och boende och sånt bara vi tar ett beslut om vart vi ska "rota oss".

Inser att jag inte hade så mycket att säga med det här inlägget egentligen, men det är lite sällskapligt att sitta och skriva för sig själv när man är ensam i sitt lilla rum.

Fy vilken jobbig natt. Jag är jättebortskämd med min fina bebis i magen som inte plågar mamma alltför mycket, så i natt var förmodligen ingenting mot vad många får utstå. Men det var ändå vidrigt jobbigt. Vaknade kring halv tre av oroliga drömmar, någonting var galet och jag kom inte riktigt på vad. Men sen kände jag den... halsbrännan från helvetet.

Försökte dricka vatten, sitta upp en stund, åt en näve sötmandel, stöttade upp mig för att försöka sova lite sittandes. Inget hjälpte.

Det sved och brände men värst var nästan trycket över bröstet som rent gjorde ont! När jag legat vaken i nästan en timme och kände hur jag började dåsa bort kom en ny våg med brinnande lava uppmot halsen. Därtill var grodan glad (eller arg) och bökade runt för glatta livet (just nu ligger h*n och tycker sig mot revbenet så jag måste sitta och se ut som lutande tornet i Pisa).

Det värsta gav då med sig tillsist och jag somnade om, men inte särskillt gott. Vaknade säkert en gång i halvtimmen bara för att jag var rädd att klockan snart skulle ringa så när den väl gjorde det var jag vaken och bara låg och väntade. Inte pigg idag med andra ord.

Har fått Novalucol från en vän men lämnade kvar dem på jobbet då det oftast är där den värsta halsbrännan infinner sig, nu ska tabletterna dock få följa med mig överallt!

Ny vecka igen! Var ett tag sedan jag skrev och det beror på att jag har haft fullt upp senaste dagarna. Vi har haft besök av anställda på våra parteruniversitet, vi har varit på firmafest, besökt Umeå och idag har vi varit hos barnmorskan på morgonen.

Kul grej hos barnmorskan, mitt blodvärde har hållit sig exakt samma under hela graviditeten (det normala är att det minskar) men barnmorskan trodde jag måste ha haft en rejäl järndepå, vart jag nu kan ha fått den ifrån?

Fast lite väl störd är man ju ändå. Det här var ju goda nyheter men min första tanke var "det här kan ju inte vara normalt, något är fel på mig!". Detta trots att det handlade om goda nyheter! Eller i och för sig så var det aldrig snack om ifall värdet var bra eller dåligt (vet att jag har haft lågt värde tidigare) men det har iaf hållit sig stabilt så det verkar som jag slipper järntabletter iaf.

Nu verkar grodan ha vaknat till igen och buffas, knuffas och skuffas. Teorin om att det nu har börjat bli trångt i magen känns ganska trolig. För även om det är en hel del liv och rörelse så kommer inte kickarna med samma kraft längre, och ofta om jag får en lite kraftigare spark på ena sidan känner jag ett visst tryck på andra sidan, som att lill*n ligger på tvären och dunkar i huvudet då h*n måttat en spark.

Veckan har varit ganska intensiv med mycket program på kvällarna så nu är jag heelt slut. Är ledig imorgon för att få vila upp mig lite och det är verkligen välbehövligt! Jag har ju hittills haft världens guldgraviditet och orkat köra på i nästan samma tempo som tidigare, är fortfarande relativt lätt i kroppen om än bra mycket osmidigare. Skillnaden jag märker nu är att jag är så mycket tröttare, det krävs inte mycket för att jag ska bli helt färdig. Att vara uppe senare än kl 00.00 är en ren och skär plåga. Dessutom sviker mitt minne mig ständigt och jämnt. Mina kära utbytesstudenter har tidigare varit så enormt imponerade av att jag lärt mig deras namn (jag lär mig långt ifrån alla 400 namn, men kanske närmare hundra av dem iaf) och nu får jag fråga varenda gång någon kommer in. Det är dessutom så att jag vet att jag egentligen vet vad personen heter, men hjärnan samarbetar inte längre med mig. Kanske är det en fysiologisk funktion där den stänger av alla delar som egentligen inte behövs för att spara kraft för sånt som kräver mer energi.

Nu har man alltså gott in i vecka 30! The big 3 0, trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Cirkus 11 veckor kvar innan vi är beräknade för nedkomst, ett sommarlov långt ungefär. 9 veckor kvar av jobb (eller 7 om det inte blir någon förlängning). Gu vad jag räknar ner nu, allt räknas ner. Hur många dagar har jag kvar att ta bussen aptidigt på morgonen? Hur många hemresor? Hur många full veckor är det kvar (det vill säga 5 dagarsveckor)? Av erfarenhet vet jag att tiden inte går fortare för att man räknar ner snarare tvärtom..men det struntar jag i för det är sååååå roligt med nedräkningar :) Borde skaffa en väggkalender och kryssa dagar.. eller nej, då blir hela livet bara en massa kryss. Ska försöka passa på att njuta av tiden som är kvar istället, allt positivt med att jobba, att kunna bestämma allt helt själv, att vi går mot den mysiga juletiden med allt vad det innebär och så vidare.

I helgen var jag och Hannes på shopping spree på Barnens hus. Vi fick ett bidrag från mamma med make till vagnen, men eftersom vi redan har köpt den så blev det en hög med andra prylar som vi har på önskelistan. En bärsele från BabyBjörn (verkar kick-ass), en übersöt amningskudde, ullinlägg för tuttarna och nappar (känns lite tidigt men vi började gå berserkargång där ett tag). Känns i alla fall hur sweet som helst, för varje grej man man bockar av på listan lättar hjärtat lite till.

Om man bara slapp den här eviga oron att saker och ting inte är som det ska. Först hade jag som sagt en förliten bebis, sen en jättebebis. Nu är det 2-3 dagar sedan det var totalt krig inne i magen och då börjar jag undra igen..är det något fel? Sparkarna känns liksom mer som buffar nu och jag känner det tydligt då och då men det känns inte riktigt som förut. Hur mycket kan man begära och när ska man börja oroa sig på allvar? Gah! Jag vet att jag suttit och fundert över sånt här tidigare och nån dag senare har det lekts hela magen stormar istället. Önskar ibland att man hade en lucka på magen som man kunde öppna bara för att kolla läget och lugna de oroliga mammanerverna.

Det brukar vara så lagomt roligt att lyssna på andra människors knäppa drömmar, men jag tänker dela med mig av denna i alla fall. Mest för att det känns som ett av "symptomerna" man kan råka ut för under den här tiden av graviditeten, det vill säga att drömma heeelt störda drömmar.

Så, i natt drömmde jag att Hannes helt plötsligt hade tagit över min graviditet och skulle föda våran bebis, värkarna hade redan satt igång. Jag blev skitsur och jättegrinig och ledsen. Här har jag liksom burit på barnet i 9 månader sen ska jag inte ens få vara med om att föda det? Tror dom inte jag klarar av det eller??? Åh va arg jag var (inte något bra stöd till min stackars sambo som vred sig i smärta - tänka sig att jag satt och tjurade för att det inte var jag som låg där?) Summan av kardemumman kan man väl säga att jag inte lider av något förlossningsrädsla (kanske snarare förlossningshybris) som inte för mitt liv vill att någon annan ska ta hand om den absolut värsta biten med att skaffa barn.

En lite sötare del av drömmen (även om det kanske inte låter så) var att jag var jättearg på Hannes för att han tjatade om akvarium hela tiden. Så han fick en utskällning där jag ba:" Jag är så less så less så less på dina j-la akvarium." Sen tänkte jag slänga ur mig något i stil med: "Jag är så less på dig!" Men då blev jag tyst för jag insåg att jag inte alls är det minsta dugg less på Hannes. Han är ju min skatt och det finns inget att vara less på :) Det var bara alla sabla fiskar och sunkiga akvarium som jag var arg på... samt att det inte gick att prata om något annat än fiskar med karln, varje gång jag försökte bytte han ämne :D (Riktigt så illa är det inte i verkligheten vill jag bara tillägga).

Sitter och myser hemma i mitt lilla rum, väntar på att tvätten ska bli klar. Fy va jag har våndats för att tvätta här, och det är ingen höjdare heller. Tvättstugan är jättefräsch men man får inte ha sin tvätttid själv, tvättstugan är så pass stor att jag tror man kan boka två samtidigt. Eller så har jag lyckats misslyckas med att boka min tvätt tid för det var två killar som höll på där när jag skulle hämta min tvätt. De hade plockat ut min tvätt ur ena maskinen..morr. Men jag är inte sämre än att jag kan dela med mig :)

Var på IKSU och gymmade idag efter jobbet, utnyttjade min älskade friskvårdstimme (I like!) och det var såååå skönt. Grodan tyckte väl att det var sådär med vissa maskiner och det är lite svårt ibland då jag inte längre kan böja mig framåt som förr. Nu kickas det lite fram och tillbaka ikväll och jag ha börjat känna när bebbe flyttar på sig och makar sig runt i magen. Börjar det bli trångt redan? Tänk om jag har en jättebaby i magen? Jag som tidigare varit orolig att den inte växer tillräckligt för jag tycker magen har stannat upp i växten... så oroa sig ska man visst alltid men föremålet för oron ändras ständigt :)

EN LITEN UPPDATERING
Tog en paus i skrivandet och gick ner till tvättstugan. Tydligen hade jag inte misslyckats att boka tiden för de två timmarna jag bokar var verkligen på MINUTEN. Jag kom några minuter sent och kom inte in i tvättstugan! Tack och lov var det en snubbe där redan så jag passade på att smita in då han gick ut. Men som det typiska är ju då att en tvättmaskin hade inte startat första gången, jag tänkte ju att man skulle få en timme efter tvättiden till att torka men uppenbarligen inte! Så det blir att sova utan lakan i natt... mys <3

I helgen var jag, H och grodan på besök i Luleå för att hälsa på min käraste familj. Jag har inte varit upp sedan början av sommaren så det var på tiden.

Men tänk att man då har en riktig liten rackarunge i magen. Det var varit lugna muffins hela helgen då jag helst ville att t ex mamma skulle få känna på en spark eller två. Men icket! Då hade grodanboll lagt sig längst ner i magen och puffade lite på nedåt på sin höjd, helt omöjligt att känna utanpå. Nu däremot, nu är det någon som praktiskt taget hoppar runt i magen och pillar mig i sidan och möblerar om så hela magen gungar. Kanske ogillar att sitta på jobbet, vilket är helt förståeligt :)

Diskussionen om huruvida grodan är en liten flicka eller pojke är precis lika spännande som jag hade trott. Själv har jag inte en aning, ena dan tror jag flicka andra tror jag pojke. Dock ska sägas att alla de få gånger jag drömt om bebis (vilket är tre gånger för att vara exakt) så har det varit en liten gosse. Nu senast i natt drömde jag att H och jag plockade ut honom för att kolla läget, tanken var att sätta tillbaka honom så han får växa till sig lite mer innan det är dags på riktigt. Hur det riktigt skulle gå till att sätta tillbaka bebban kunde vi dock inte komma på. Men hör och häpna, vi insåg att det var två små pojkar som var våra. Det var bara det att den ena hittade vi under bilbarnstolen där stackarn var fastklämd. Så de båda gossarna fick dela plats i både babyskyddet och i bärselen, så söta! Och vi var så stolta!