Marie gör en kovändning - flera stycken faktiskt
Den här vintern har varit vintern då jag fullständigt har omvärderat mina åsikter om både det ena och det andra. Vilket känns väldigt uppfriskande eftersom att det främst gäller ändrade åsikter i en positiv riktning.
Jag som själv klagat på snö och hur hemskt det är att inte kunna ta sig fram överallt och framförallt inte kunna se ett jota bakom plogkarmarna (extra spännande när man ska ge sig ut i trafiken från en avfart), går helt plösligt runt och myser över all härlig snö och hur vackert det är. Jag längtar överhuvudtaget inte alls till våren och gröna gräsmattor (okej lite då). Jag tittar tom på Alpina världscupen om helgerna och myser till i soffan och läntar ut i backen. Känner en enorm craving efter att få dra iväg på längdskidor ute i skogen och snora och slemma lika mycket som Gunde då det begav sig. Det sistnämnda finns det en risk att jag glorifierar x1000 och blir tvärless om jag nu tar mig ut vid tillfälle i vinter. For the record - kylan är fortfarande min värsta fiende.
Kovändning nr 2 avser träning. Min ståndpunkt har länge varit att jag gillar att röra på mig men hatar att springa och styrketräna. Nu för tiden kan jag komma på mig själv med att sitta på jobbet och drömma mig bort till IKSU och bara lääängta efter att få köra igång löpbandet och avrunda med lite styrka. Det har gått så långt att jag idag ska anmäla mig både till vårruset och tjejmilen och har lagt upp ett stenhårt löparprogram för att hitta den rätta formen tills dess.
Kovänding nr 3 är inte lika positiv. Jag som hela tiden varit så beslutsam om att jag ska ta mig tillbaka till Skellefteå eftersom att jag trivs så bra där, har nu börjat ge upp den tanken och istället håller tummarna för att vi i slutändan landar i Umeå. Orsaken till detta är nog en viss bitterhet mot alla företag i Skellefteå som inte har vett att inse att jag är en fantastisk medarbetare och underbar person som de kan ha enormt glädje av i många år. Skyll er själva känner jag! Därtill kommer min nyvunna förälskelse för träning och framförallt IKSU. Jag är rädd att om jag flyttar tillbaka till Skellhell kommer all träning att falera och jag slutar som en degklump fastväxt i soffan (så som jag kände mig precis innan jag flyttade). Även om Skellefteå är en fin stad så finns det ingen ljus framtid där, inte för mig iaf och det ger mig nästan lite magknip att tänka att jag skulle behöva bo där på heltid igen...
Ja vad säger man, nytt år, nytt liv, ny människa.
Jag som själv klagat på snö och hur hemskt det är att inte kunna ta sig fram överallt och framförallt inte kunna se ett jota bakom plogkarmarna (extra spännande när man ska ge sig ut i trafiken från en avfart), går helt plösligt runt och myser över all härlig snö och hur vackert det är. Jag längtar överhuvudtaget inte alls till våren och gröna gräsmattor (okej lite då). Jag tittar tom på Alpina världscupen om helgerna och myser till i soffan och läntar ut i backen. Känner en enorm craving efter att få dra iväg på längdskidor ute i skogen och snora och slemma lika mycket som Gunde då det begav sig. Det sistnämnda finns det en risk att jag glorifierar x1000 och blir tvärless om jag nu tar mig ut vid tillfälle i vinter. For the record - kylan är fortfarande min värsta fiende.
Kovändning nr 2 avser träning. Min ståndpunkt har länge varit att jag gillar att röra på mig men hatar att springa och styrketräna. Nu för tiden kan jag komma på mig själv med att sitta på jobbet och drömma mig bort till IKSU och bara lääängta efter att få köra igång löpbandet och avrunda med lite styrka. Det har gått så långt att jag idag ska anmäla mig både till vårruset och tjejmilen och har lagt upp ett stenhårt löparprogram för att hitta den rätta formen tills dess.
Kovänding nr 3 är inte lika positiv. Jag som hela tiden varit så beslutsam om att jag ska ta mig tillbaka till Skellefteå eftersom att jag trivs så bra där, har nu börjat ge upp den tanken och istället håller tummarna för att vi i slutändan landar i Umeå. Orsaken till detta är nog en viss bitterhet mot alla företag i Skellefteå som inte har vett att inse att jag är en fantastisk medarbetare och underbar person som de kan ha enormt glädje av i många år. Skyll er själva känner jag! Därtill kommer min nyvunna förälskelse för träning och framförallt IKSU. Jag är rädd att om jag flyttar tillbaka till Skellhell kommer all träning att falera och jag slutar som en degklump fastväxt i soffan (så som jag kände mig precis innan jag flyttade). Även om Skellefteå är en fin stad så finns det ingen ljus framtid där, inte för mig iaf och det ger mig nästan lite magknip att tänka att jag skulle behöva bo där på heltid igen...
Ja vad säger man, nytt år, nytt liv, ny människa.
