Hur är det möjligt?
Hur är det möjligt att jag och Hannes har lyckats producera en sån underbar liten individ? Inte nog med att han är sötast i världen, han har dessutom sovit som en prins hela veckan inklusive förra helgen. Jag älskar att vara mamma!
Nu ligger han och sprattlar på en filt, inte naken men förnöjd ändå. Tror att den här lille herren kommer vara snabb på att vända sig, han är då påväg åt det hållet ganska ofta. Sen har han börjat med ett nytt ljud, som ett liten skrik fast glatt liksom. Låter nästan som att han testar sin röst lite grann. Han har börjat göra svarsljud, tror jag iaf, jag tolkar det så:). Det är bara leendet som inte riktigt vill infinna sig än. Garanterat är det bara för att jag längtat efter det från dag 1, men den som väntar på något gott... Det känns som att det inte är så långt kvar dock, för när han fäster blicken på mig och jag jollrar och pratar med honom tycker jag mig se en liten liten antydan till att det rycker i mungiporna. Eller är det kanske bara önsketänkande?
Kommentarer
Postat av: mormor
Men inte tycker jag att det är så konstigt att ni lyckats med det ni är ju så mysiga båda två, både var och en för sig och tillsammans!
Suck, det kommer så många minnen när du skriver om första leendet minns så väl känslan fast det är så många år sen! Sen minns jag också att jag för varje steg framåt tänkte att det är just nu som den bästa tiden är. Det är faktiskt nå´t som fortsatt hela ditt och Andreas liv :)
Kram!
Trackback
