V 38 (37+1) Gott nytt år!
Ett riktigt gott nytt år till er alla. 2012 är året då mitt och Hannes liv förändras för all framtid. Vad som än händer från och med nu kommer vårt liv aldrig att bli som det var. Det är något som jag känner mig tudelad inför, känner mer rädsla för hur livet kommer se ut efter förlossning än själva förlossningen. Samtidigt känner jag inte att ger upp något av mitt gamla liv, snarare håller vi på att skapa ett helt nytt liv. Så rädslan ligger nog i själva förändringen och hur jag kommer kunna hantera den. Förmodligen som med allt annat så kommer jag göra det bästa av det. Min förhoppning är iaf att jag ska få njuta hejdlöst det kommande året, även om det kommer bli tuffa perioder också. Är iallafall så himla glad att jag ska göra det här tillsammans med Hannes, bättre sambo får man leta efter!
Hur mår jag då, sista arbetsveckan? Vet inte om det är samma fenomen som gör att det jobbigaste veckan på året är den innan semestern och man tänker "tur att det bara är en vecka kvar jag hade aldrig orkat mer" fast det hade man om man hade förlagt semestern en vecka senare. Men min kropp händer inte med längre kan jag säga, det är då ingen inbillning. Efter en dag på jobbet går jag hem med massor av sammandragningar och jag är så trött och tung i kroppen på ett sätt som jag inte känt tidigare. Har nu gått upp 13 kg som var min egen "mål-maxvikt" men jag verkar ju spräcka det taket eftersom att jag numera går upp minst 1 kg i veckan! :)
Bebbaslebban verkar då må bra, buffar och pillar mig i sidan. Igår kväll när jag skulle sova kände jag en bubblande känsla långt ner i magen, där bebisen har sitt huvud nu. Kändes som när man är lite bubblig i magen fast ändå inte. Är helt säker på att grodan höll på med något fifinuligt, vet dock inte vad :)
Känns som att jag släpper jobbet bit för bit nu och jag tror det kommer gå helt strålande för min ersättare som är jätteduktig. Risken är rätt stor att de inte vill ha mig tillbaka nästa år :) Just nu känns inte det så hemskt heller, kanske jag börjar vara klar där nu?
Hur mår jag då, sista arbetsveckan? Vet inte om det är samma fenomen som gör att det jobbigaste veckan på året är den innan semestern och man tänker "tur att det bara är en vecka kvar jag hade aldrig orkat mer" fast det hade man om man hade förlagt semestern en vecka senare. Men min kropp händer inte med längre kan jag säga, det är då ingen inbillning. Efter en dag på jobbet går jag hem med massor av sammandragningar och jag är så trött och tung i kroppen på ett sätt som jag inte känt tidigare. Har nu gått upp 13 kg som var min egen "mål-maxvikt" men jag verkar ju spräcka det taket eftersom att jag numera går upp minst 1 kg i veckan! :)
Bebbaslebban verkar då må bra, buffar och pillar mig i sidan. Igår kväll när jag skulle sova kände jag en bubblande känsla långt ner i magen, där bebisen har sitt huvud nu. Kändes som när man är lite bubblig i magen fast ändå inte. Är helt säker på att grodan höll på med något fifinuligt, vet dock inte vad :)
Känns som att jag släpper jobbet bit för bit nu och jag tror det kommer gå helt strålande för min ersättare som är jätteduktig. Risken är rätt stor att de inte vill ha mig tillbaka nästa år :) Just nu känns inte det så hemskt heller, kanske jag börjar vara klar där nu?
Kommentarer
Trackback
