Oliver och fiskarna

Jag borde känna mig som världens lyckligaste idag, eftersom jag faktiskt är just det. Men jag går runt med ett dåligt samvete av någon anledning. Har jag tackat alla? Förstår alla som var med på dopet hur mycket det betydde för både mig och Hannes? Allt blev så lyckat och Albert uppförde sig exemplariskt och ändå känns det som att något har gått dåligt. Jag förstår mig inte på mina känslor ibland. Att det känns så här efter ett dop, hur ska det då kännas efter sitt bröllop? Nä, det blir nog inget giftemål :) Det är inte alla som läser bloggen som var med, men jag vill ändå skicka er alla det största tacket i världen! Vi älskar er!