Oliver och fiskarna

Lovade ju att berätta om en fantastisk föreläsning vi fick gå på genom jobbet som hålls av Vivan Rössner Wejke och som handlar om framgångsrik kommunikation. Har hamnat en bit ifrån hela upplevelsen nu, egentligen skulle jag ha skrivit upp allt samma dag men så smart var jag visst inte.

Det jag tog med mig från de två timmarna vi fick lyssna var väl främst att man når långt med att möta en ilsken kund med ett stort mått av empati. Att bekräfta en det personen känner är äkta och att jag tar det på allvar. Sen kan jag framföra sina argument till att jag agerat som jag gjort. Det har en avväpnande effekt. Bilden vi fick med oss var att vi ska vara giraffer i mötet med andra människor. Giraffer med sina långa halsar har ett distanserat perspektiv, de ser saker som händer framför dem på lite avstånd och det är viktigt för att inte ta saker som händer personligt direkt. De har även det största hjärtat av alla land-levande däggdjur och det är också en sinnesbild att ta med sig, att vi ska möta andra människor med stor hjärta.

Motsatsen fick den stackars vargen stå för, som agerar på impuls och med attack som bästa försvar. Så frågan är ju då, är man en giraff eller en varg i pressade situationer? Jag har alltid tänkt att jag har varit bra på att bemöta arga kunder, och det tror jag fortfarande att jag är. Men nu i veckan fick jag ett samtal från en student som inte var nöjd med hur vi skötte vissa saker. På sätt och vis hade han rätt men samtidigt har jag blivit bättre på att inte vika mig från våra principer när det gäller vilka regler som gäller. Så då sa jag en sak som vi fick lära oss att vi inte skulle använda som argument i ett första skede, nämligen "vi har våra regler". Insåg detta när jag lagt på och blev tvungen att skratta lite. Det är så lätt att tänka att man ska agera på ett visst sätt, men samtidigt är varje möte med en annan människa unikt och i vissa fall är det lättare att hålla distansen, kanske i synnerhet när man vet att man har rätten helt på sin sida. Det fallet som jag nämnde nu kände jag väl själv att jag delvis var skyldig till att det blev som det blev samtidigt som det är lätt att man gör saker på rutin och inte på känsla och då kan man missa att fundera på hur vissa saker kan uppfattas.

Det här blev luddigt värre känner jag, men det jag ville säga är att vi har mycket att vinna på att vara ödmjuka, både mot andra och mot oss själva. Det gör oss inte till svaga personer, snarare tvärtom. Du kan alltid möta en person med respekt och empati men ändå stå fast vid det du anser är rätt.

En annan sak som är viktig att komma ihåg, och jag skulle nog säga att det främst gäller kommunikationen med våra nära och kära (då det kan vara ännu svårare att vara giraffer) är att alltid utgå från sig själv. Ett exempel på detta var när jag var hem till Skellefteå senast och mötte upp Hannes för att handla. Han skulle låsa bilen för att jag bad honom göra det (hade lagt mina nyinförskaffade och mycket kära kläder i den) och när han vrider om låset svär han. Och jag blir rädd och frågar vad är det som händer men får inget svar. Då blir jag arg och anklagar honom för att svära åt ingenting och jag blir på riktigt upprörd och börjar göra fula miner ( jo det är sant hur fånigt det än låter). Hannes förstår så klart inte varför jag blir så arg och trodde säkert att jag kritiserade honom som person. I efterhand kom jag på vad som hade hänt. Jag trodde att nyckeln hade gått sönder i låset och att det var därför han svor, sen hann jag tänka att det var mitt fel eftersom att jag bett honom låsa och när jag inte fick något bekräftelse på att så inte var fallet direkt tänkte jag att han blev arg på mig och jag försvarade mig som en varg (med att grimascher!?!). Tänk om jag istället hade reflerkterat direkt över vad som hände och sagt till Hannes "Jag trodde nyckeln hade gått sönder i låset och att det var därför du svor, Jag kände att det var mitt fel och Jag blev rädd att du blev arg på mig för det." Han hade kanske tyckt att jag var koko (med all rätt) men det var ju bara ett heltöntigt missförstånd som hade kunnat förklaras på 30 sekunder om jag hade utgått från mig själv och MIN upplevelse istället för att lägga över min rädsla på honom. Nu är ingen av oss långsinta på något sätt så det blev inget bråk av det, men det var ändå ett onödigt missförstånd.

Det här blev längre än jag trodde, men då är det här med kommunikation så enormt intressant också. Det är verkligen något jag skulle vilja arbeta med i framtiden.

Jag bjuder på en snabb grod-uppdatering också. Nu har pyret börjat bli riktigt stark redan, i natt vaknade jag av att det var ett himla holabaloo i magen med sparkar som kändes RIKTGT ordentligt. Blev rent chockad av kraften :)

Nä, jag skulle ju göra en jättetidig kväll ikväll var tanken...är ofta då det blir tvärtom. Men nu ska jag hoppa ur kläderna och ner i sängen. Nattinatt