Oliver och fiskarna

Nu verkar grodan ha vaknat till igen och buffas, knuffas och skuffas. Teorin om att det nu har börjat bli trångt i magen känns ganska trolig. För även om det är en hel del liv och rörelse så kommer inte kickarna med samma kraft längre, och ofta om jag får en lite kraftigare spark på ena sidan känner jag ett visst tryck på andra sidan, som att lill*n ligger på tvären och dunkar i huvudet då h*n måttat en spark.

Veckan har varit ganska intensiv med mycket program på kvällarna så nu är jag heelt slut. Är ledig imorgon för att få vila upp mig lite och det är verkligen välbehövligt! Jag har ju hittills haft världens guldgraviditet och orkat köra på i nästan samma tempo som tidigare, är fortfarande relativt lätt i kroppen om än bra mycket osmidigare. Skillnaden jag märker nu är att jag är så mycket tröttare, det krävs inte mycket för att jag ska bli helt färdig. Att vara uppe senare än kl 00.00 är en ren och skär plåga. Dessutom sviker mitt minne mig ständigt och jämnt. Mina kära utbytesstudenter har tidigare varit så enormt imponerade av att jag lärt mig deras namn (jag lär mig långt ifrån alla 400 namn, men kanske närmare hundra av dem iaf) och nu får jag fråga varenda gång någon kommer in. Det är dessutom så att jag vet att jag egentligen vet vad personen heter, men hjärnan samarbetar inte längre med mig. Kanske är det en fysiologisk funktion där den stänger av alla delar som egentligen inte behövs för att spara kraft för sånt som kräver mer energi.