Oliver och fiskarna

Nu har man alltså gott in i vecka 30! The big 3 0, trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Cirkus 11 veckor kvar innan vi är beräknade för nedkomst, ett sommarlov långt ungefär. 9 veckor kvar av jobb (eller 7 om det inte blir någon förlängning). Gu vad jag räknar ner nu, allt räknas ner. Hur många dagar har jag kvar att ta bussen aptidigt på morgonen? Hur många hemresor? Hur många full veckor är det kvar (det vill säga 5 dagarsveckor)? Av erfarenhet vet jag att tiden inte går fortare för att man räknar ner snarare tvärtom..men det struntar jag i för det är sååååå roligt med nedräkningar :) Borde skaffa en väggkalender och kryssa dagar.. eller nej, då blir hela livet bara en massa kryss. Ska försöka passa på att njuta av tiden som är kvar istället, allt positivt med att jobba, att kunna bestämma allt helt själv, att vi går mot den mysiga juletiden med allt vad det innebär och så vidare.

I helgen var jag och Hannes på shopping spree på Barnens hus. Vi fick ett bidrag från mamma med make till vagnen, men eftersom vi redan har köpt den så blev det en hög med andra prylar som vi har på önskelistan. En bärsele från BabyBjörn (verkar kick-ass), en übersöt amningskudde, ullinlägg för tuttarna och nappar (känns lite tidigt men vi började gå berserkargång där ett tag). Känns i alla fall hur sweet som helst, för varje grej man man bockar av på listan lättar hjärtat lite till.

Om man bara slapp den här eviga oron att saker och ting inte är som det ska. Först hade jag som sagt en förliten bebis, sen en jättebebis. Nu är det 2-3 dagar sedan det var totalt krig inne i magen och då börjar jag undra igen..är det något fel? Sparkarna känns liksom mer som buffar nu och jag känner det tydligt då och då men det känns inte riktigt som förut. Hur mycket kan man begära och när ska man börja oroa sig på allvar? Gah! Jag vet att jag suttit och fundert över sånt här tidigare och nån dag senare har det lekts hela magen stormar istället. Önskar ibland att man hade en lucka på magen som man kunde öppna bara för att kolla läget och lugna de oroliga mammanerverna.